Isblocket fasad

Isblocket är ett kontorshus i Malmös nya stadsdel Hyllie. Namnet kommer från vår gestaltningsidé att täcka hela fasaden med ett abstrakt mönster av is, för att på så sätt begränsa mängden solinstrålning. En bit in i projektet blev en tilltänkt hyresgäst orolig över hur det skulle bli att ha en foliering som sitter i blickfånget. Plötsligt var hela grundidén med byggnaden på väg att kullkastas. Hur skulle vi göra för att både säkra solavskärmningen samtidigt som vi skapar fria utblickar – utan att behöva börja om med gestaltningen?

Vi satte samman ett team med olika kompetenser; glasfasader, energi,  visualisering och programmering för att testa ett digitalt verktyg där vi på ett enkelt sätt kunde styra mönstrets genomsläpplighet och utformning. Utmaningen var att skapa ett mönster som fortfarande fick fasaden att forma en helhet – ett ”isblock”, samtidigt som vi mötte de uppsatta kraven.

Verktyget gjorde det möjligt att testa flera versioner under väldigt kort tid. För att testa om vi hade tänkt rätt tog vi hjälp av Arkitektkopia och gjorde utskrifter på statisk folie som vi kunde sätta upp i vårt egna kontor. Slutsatsen var att de minsta prickarna kunde göras större – något vi inte hade vågat göra utan att testa fullt ut. Hyresgästen blev nöjd  och vi lärde oss mer om hur vi kan använda digitala verktyg i vår skissprocess för att skapa bättre arkitektur.

Du kan läsa mer om projektet på ArchDaily.

Team: Anders Eriksson, Magnus TellhedNiklas Sonestad, Olivier Gras

R:eko(nstruktion)

Det vi gör i labbet är allt som går att kalla experimentellt utvecklingsarbete. Under de år vi varit igång har vi insett vikten av att kasta oss in i experimenterandet så fort som möjligt och gärna så konkret som möjligt.

Men (tyvärr) måste vi ibland planera. Ibland är liksom experimenten lite större än vad vi kan fixa på några få dagar. Så är det med vårt uppdrag för Ekobyn i Röstånga där vi hjälper till med att ta fram en detaljplan för en ”rekonstruktion av en bygemenskap.” Hela projektet är på sätt och vis ett experiment. Som måste funka.

Därför samlades vi ett gäng i labbet i fredags för att planera en workshop vi kör nu på onsdag den 17 januari. Vi har bjudit in vår egna bygemenskap (alltså hela kontoret) till en workshop för att samla idéer kring hur vi kan angripa utmaningen. Vi vet nämligen att det finns väldigt många olika sätt att ta sig an ett projekt och stt vi tillsammans kan använda vår kollektiva intelligens för att nå ännu längre.

Dessutom tror vi den övergripande  frågan ”hur rekonstruerar vi en bygemenskap utifrån vår tids förutsättningar” leder till en hel del svar som inte bara gäller för Röstånga.

Team: Pia Månsson, Sara Ericsson, Stefan Johansson, Edvin Bylander

Släpp in ljuset i BIM!

Vi gör massor av dagsljusberäkningar på kontoret. Både som sakkunniga på dagsljus och miljöbyggnadscertifieringar men också som en del i vår process för att se till att det vi ritar blir bra. På riktigt. Det vi har märkt är att vi behöver göra dagsljus-simuleringar tidigt i skissprocessen för att identifiera var svårigheterna finns och sedan göra det flera gånger under processens gång för att verifiera lösningarna.

Svårigheten med detta är att vi modellerar våra hus i Revit som är en BIM-programvara men simulerar i andra programvaror som är specialiserade på dagsljus. Idag går mycket tid åt att konvertera modeller mellan program, vilket ledde fram till frågan: Kan vi inte släppa in dagsljuset direkt i REVIT?

Vår hypotes är att använda Honeybee som nyligen släppts för Dynamo/Revit. Vi använder redan Honeybee för att göra dagsljussimuleringar i Grasshopper/ Rhino, men om vi skulle kunna göra beräkningarna direkt i Revit och även kunna visualisera resultaten skulle vi korta feedback-loopen mellan gestaltning och simulering avsevärt.

To be continued…

Team: Anna NilsonMagdalena Stefanowicz , Edvin Bylander

Dark Light Poetry

Foto: Georgios Polychronidis
Foto: Georgios Polychronidis

Det mänskliga ögat är fantastiskt. En månljus natt finner du din väg med bara en tiondels lux. Men du kan ändå se i solens starka ljus som är 100 000 lux. Där ljuset är i balans och inte bländar ser vi varandra.

Växter, djur och människor är beroende av den cykliska rytmen av ljus och mörker för upprätthålla livsnödvändiga funktioner som reproduktion, näringsupptag, och sömn. När det aldrig är mörkt rubbas vår naturliga dygnsrytm och vi blir sjuka.

Fotograf: Georgios Polychronidis
Fotograf: Georgios Polychronidis

Ny teknik och stora investeringar har gett oss energisnåla ljuskällor, men vi belyser mer än någonsin. Många människor i urbana miljöer ser aldrig stjärnhimlen. Men den mest hållbara lampan är den som aldrig behövde tillverkas.

Det kallas the Rebound Effect – Rekyleffekten – när de förväntade vinsterna med teknikutveckling i syfte att effektivisera resursanvändning, blir mindre eller helt uteblir, för att vi ändrar vårt beteende.

Fotograf: Georgios Polychronidis
Fotograf: Georgios Polychronidis

Är en hållbar livsstil bara en plikt och en begränsning av vår frihet? Eller finns det en livskvalitet, en estetik i att avstå, att reducera, att hinna med, räcka till? I att skapa plats för reflektion, eftertanke och möten.

Fotograf: Georgios Polychronidis

Det du kastat bort blir en skatt för någon annan.
Du finner din väg i månens svaga ljus.
Du hör ljuden i tystnaden.
Du väljer att avstå.
Hållbarhet finns i begränsningen.
Hur lite är nog?

Fotograf: Georgios Polychronidis

Dark Light Poetry genomfördes den 4-5 november 2016 på Öveds Kloster utanför Sjöbo. Under två dagar uppfördes en rad ljusinstallationer och performance. Projektet genomfördes tillsammans med föreningen Sydljus. För installationerna stod: Viveca Rosencrantz, Johanna Hernaeus, Lisa Olsson, Bertil Göransson, Joanna Thede, Carin Pleininger, Solveig Lindgren Inderbitzin, Ulla Ridderberg, Ingvar Eriksson, Douglas Hillgrund, Åse Persson och Dodo Parikas.

Team: Viveca Rosencrantz, Edvin Bylander, Sydljus 

Surplus Skåne

Hur kan teknisk infrastruktur ge tillbaka till sin närmiljö?

Surplus Skåne är ett idé om ett hållbart och smart resursutnyttjande i kombination med transport och ekosystemtjänster. Det manifesterar kretsloppstänkande gällande mat, energi och avfall och där marktillgången och naturresurserna kan utnyttjas smart i flera led.Konceptet drar nytta av den tekniska infrastrukturen på landsbygden för bättre kopplingar och utveckling av verksamheter, social samverkan och ekologi.

Teknisk infrastruktur, som VA-ledningar, fjärrvärmenät, fiber- och elnät, kräver stora samhällsinvesteringar, både ekonomiskt och planeringsmässigt. Ofta blir det problem och konflikter med placering och dragning och man eftersträvar att gräva ner dem för att gömma undan ”problemet”. Men, skulle man kunna se på dem annorlunda? Genom att utnyttja dessa stora infrastrukturprojekt som en tillgång i landskapet istället för ett hinder, skapas mervärde.Konceptet handlar om att omvandla den rena tekniska infrastrukturen till att även omfatta en social och ekologisk infrastruktur.Genom att utnyttja den yta som ledningsdragningen tar i anspråk för transport t ex kan nya verksamheter kopplas på infrastrukturen som kan utnyttja mediet i ledningen på vägen. Man kan på så sätt också öka avkastningen kopplat till ledningarna för att möta investeringskostnaderna.Genom Surplus Skåne skapar man en ”socioteknisk” infrastruktur som sammanför näringslivsutveckling, destinationsutveckling med landsbygdsutveckling. Man synliggör, vitaliserar, tillgängliggör och ekologiserar landskapet och kopplingen mellan stad och landsbygd. Man möjliggör för befintliga verksamheter och orter att behålla, odla och vidareutveckla sin identitet.

Konceptet fokuserar på spillvärmepotentialen men skulle kunna appliceras på andra typer av teknisk infrastruktur.

SPILLVÄRMEPOTENTIAL I SKÅNE

I projektet ”Spillvärmepotential i Skåne – Kartläggning och fallstudier av industriell restvärme (2014)”; synliggörs den stora potential för industriell spillvärme som finns i Skåne. Case studies gjordes i Bjuv, Trelleborg och Kristianstad. Lyckade exempel där man använder spillvärmen effektivt som nämns är Bromölla och Helsingborg. Uppskattningsvis finns en spillvärmepotential om 0,61 TWh/år vilket motsvarar ungefär 30 000 villors värmebehov. Spillvärme kan vara bundet till en rad olika medier såsom vatten, ånga, luft och rökgaser. I vilket medium spillvärmen finns påverkar vilken användning som skulle kunna vara aktuell. Lågtempererat vatten kan användas i lågtemperatursystem för t ex golvvärme i bostäder. Lågtempererad spillvärme kan även användas för att effektivisera biogasproduktion och för växthusodling som kräver uppvärmning till 28° året om. Även extra låg spillvärme med en temperatur så lågt som 20° kan användas för t ex algodling eller för att hålla växthus och frilandsodlingar isfria och förlänga odlingssäsongen. Så pass låga temperaturer finns i många anläggningar, exempelvis i vatten från avloppsreningsverk.

CASE FLYINGE

De nya anläggningarna ESS och MAX IV kommer att producera cirka 250 GWh överskottsvärme per år, både hög- och lågtempererat, där det lågtempererade skulle kunna utnyttjas till Surplus Skåne. Det nya biobränsleeldade kraftvärmeverket Örtoftaverket har ersatt de 90 GWh spillvärme som Örtofta Sockerbruk tidigare levererade till fjärrvärmenätet. Örtofta Sockerbruk kommer att genomgå en effektiviseringsprocess för att minska spillvärmeöverskottet, men kommer dock fortsätta producera lågtempererad spillvärme som skulle kunna utnyttjas. Vidare finns en spillvärmepotential från reningsverken i Södra Sandby och Flyinge på mellan 500 – 5000 GWh/år som också skulle kunna utnyttjas i slingan.

Genom att utnyttja överskottsvärmen från ESS via en slinga, även innehållandes el, biogas, fiber m m, för att nyttjas till olika verksamheter utmed vägen, skapas samtidigt ett intressant besöksmål. Surplus Skåne-slingan blir sen också en ny transportinfrastruktur för gående, cykling och kollektivtrafik.

Flyingebygden norr om Lund, är en gammal kulturbygd med levande landsbygd och varierande natur; åker, betesmark och skogsdungar. Kävlingeån som löper igenom bygden är en stor outnyttjad rekreationspotential ett stenkast från Science Village. Flyinge Utveckling har som ambition att driva projektet vidare och söka medel för att utveckla idén mot realiserande.

Surplus Flyinge blir en arena för utveckling av produkter och tjänster för att gynna samverkan mellan stad och land och knyta ihop det urbana med rurala i en ”rurban” struktur. Forskningsresultat från ESS/MAX IV kan visas upp i praktiken, testbäddar etableras där nya produkter och tjänster kan tas fram och prövas i verkligheten. Man skapar ett nytt slags “företagshotell” eller “mässhall” kopplat till olika tekniska medium; värme, fiber, el, transport. Koppling till Science Village Scandinavia blir en självklarhet och slingan blir ytterligare ett mervärde för besökande och gästforskare. En teknisk infrastruktur som inte bara blir en kostnad och ett hinder i landskapet, utan en tillgång för verksamma, boende och besökare.

Surplus Skåne är ett idéprojekt som togs fram i samband med Sveriges Arkitekters och Region Skånes tävling Imagine Open Skåne. Hela tävlingsförslaget går att ladda ner här.

Team: Edvin Bylander, Caroline Lindqvist, Mikeal Pettersson, Sara Ericsson, Pia MånssonVille Hising 

Plåt 16

Kommer ni ihåg vårt plåtvikningsprojekt? I går åkte vi upp tillsammans med Plåtexpressen till mässan Plåt 16 för att bygga upp en installation av paneler i full skala. Panelerna är tillverkade utan särskilda formverktyg och mäter 4 meter på höjden, en ganska vanlig våningshöjd i en byggnad. Materialet är en aluminium-komposit, alltså en skiva som besår av två tunna lager aluminium med en sorts skum emellan.

Plåt 2016. Foto Anna Hållams

Formen skapas genom att vi fräser ut veckangivelser med hjälp av en CNC-maskin – en datorstyrd fräs – och sedan bearbeta plåten med en teknik som vi utvecklat tillsammans med Plåtexpressen. Eftersom att formen är en funktion av hur vecken och materialet samverkar är det svårt att förutse slutformen från början. Därför har vi utvecklat en metod för att digitalt simulera hur plåten beter sig när vi bearbetar den.

Genom krökningen ökar panelens formstabilitet och skapar en självbärande konstruktion. Den här typen av material används i stor omfattning på nya hus är både väl beprövad och relativt ekonomisk. Tidigare har användingen varit begränsad till raka veck – men nu öppnas en helt ny värld av möjligheter upp.

Plåt 2016. Foto Anna Hållams

Resultatet är fantastiskt, tycker vi, både i sin konstruktiva enkelhet och hur processen är en sammanflätning av materialets förutsättningar, computational design och hantverk.

Team: Behrooz Taleb, Edvin Bylander, Elise Lindahl, Petra Jenning

Plåtviktning – steg 2

För ett tag sedan berättade vi om vårt plåtvikningsprojekt som vi gjort tillsammans med Plåtexpressen. För att ta det till nästa steg kontaktade vi för ett tag sedan PLÅT16 som är plåtindustrins årliga konferens riktad till arkitekter för att prata om just.. plåt. Vi berättade om vårt projekt och att vi skulle vilja göra ett större test vilket resulterade i att de bjöd in oss till att göra en installation till deras utställning. Nu hade vi knappt 6 veckor på oss att inte bara formge en installation men även komma på hur vi skulle modellera och tillverka den. I full skala.

Det vi lärt oss av tidigare arbete var: testa först och tänk sen. Så det första vi gjorde var att återigen ta oss till verkstan och göra ett större prov. Den här gången gick vi från ett prov på 1 m till ett prov på 3 m.

Detta gav oss möjligheten att mäta och utvärdera resultatet och jämföra med en digital simulering men framförallt att får en bättre förståelse för hur vilka visuella och estetiska effekter som är mest intressanta för oss att jobba vidare med. Resultatet kan ni se på konferensen PLÅT16 i Göteborg i Mars.

Team: Behrooz Taleb, Edvin Bylander, Elise Lindahl, Petra Jenning

Buller och risk i förtätningsprojekt

En grundbult i ett hållbart bostadsbyggande är bygga nya bostäder där det redan finns utbyggd infrastruktur, service och ett socialt sammanhang. Att förtäta helt enkelt. Det finns många fördelar med förtätning men också vissa svårigheter, t om risker. Buller är en sådan svårighet som begränsar var man kan bygga utan att riskera människors hälsa.

Inte minst i Stockholm ligger många förtätningsprojekt i områden med både buller och risk. Ofta finns det en stor osäkerhet kring vilka regler som gäller med många olika dokument på kommunens hemsidor. Förutom regler så finns det undantag, vilka tillämpas flitigt i Stockholmsregionen. Vi tog hjälp av Tomas Sandman från Ramböll  för att få ett bättre grepp om vad som gäller. Tomas hjälpte oss att göra en undersökning av regler och rekommendationer för att bygga i riskområden som vi använder på kontoret i tidiga skeden. Vår rapport finns att ladda hem här.

Team: Anna Belfrage, Ramböll

”Allt som går att vika i papper går att bocka i plåt”

Sedan en tid tillbaka har vi intresserat oss för hur material kan skapa form utifrån sina egna egenskaper. Vi började med att titta på ett fenomen som uppstår när man viker ett papper längs en krökt kurva. Papprets form följer då kurvans krökning och med ganska enkla medel uppstår en komplex form som väldig fin. Detta är en teknik som används av många konstnärer och formgivare genom åren bl a Irene Schawinsky (1903-1990).

Hur skulle vi kunna göra detta i ett annat material som är lite mer hållbart än papper? Ganska snabbt kom vi fram till en hypotes att plåt skulle vara det bästa materialet. Gaska nyligen hade Plåtexpressen i Malmö hjälpt oss att genomföra plåtarbetena i MAX IV på ett finurligt sätt – så vi kontaktade Joakim Lundkvist och Vedat Basic där för att se vad vi kunde göra.

De kliade sig lite i huvudet men konstaterade att allt som går att vika i papper går att bocka i plåt – och så  bad de oss återkomma med några mallar som vi kunde testa i lite större skala. Sagt och gjort. Vi körde ut några tester i lasern på jobbet och åkte över. Efter lite riggande i verkstan satte Vedat och Joachim igång och bocka. Plåten gav inte med sig längs hela vecket som vanligt – istället uppstod en sorts dubbelriktade spänningar som gjorde att plåten jobbade emot sig själv. Men plåtslagarnas nypor och kunnande var starkare och när de väl förstått hur plåten uppförde sig lyckades de bocka två paneler.

Resultatet var över all förväntan. Plåtens egenskaper med knivskarpa veck och formstabilitet ger ett starkt arkitektoniskt uttryck. Det som är spännande är att vi inte på förhand kunde veta hur slutformen skulle bli – den är ett resultat av kurvan vi ritat och hur mycket panelen pressats ihop. Det är nästa utmaning – att se hur vi kan modellera och förutse hur panelerna skulle kunna användas i ett riktigt projekt.

TEAM: Edvin Bylander, Elise Lindahl, Petra Jenning