Malmö Kampen

Kampen – Malmös nya urbana kultur och sporthall, bygger på en idé vi arbetade fram i labbet. Det är alltid roligt att vara med på ett hörn – även om det inte blir helt som man tänkt sig.

Bild: Sydsvenskan/ Peter Frennesson

Kampen ligger i Sofielunds industriområde mellan Rosengård och Möllevången alldeles intill Enskifteshagen, Norra grängensbergsvägen och Lantmannagatan – platser som de flesta Malmöbor känner till eller har en uppfattning om, både positivt och negativt laddat.

Vi har jobbat med området i flera omgångar och på sikt kommer platsen förändras från ren industri till en mer blandad bebyggelse än det är idag. Rosengårdsstråket som den gång och cykelväg som leder från Möllan till Rosengård är ett viktigt stråk för att binda samman staden och vid industriområdet uppstår en plats som kan kännas otrygg eftersom att det inte pågår någon aktivitet där på kvällar och helger.

Foto Tom Wall/Sydsvenskan

Vår idé var att aktivera en överbyggd lastgata som hade använts som en sorts ateljé och galleri för graffitikonstnärer. I utrymmet som varken är isolerat eller uppvärmt föreslog vi att skapa plats för basketplaner, rollerderby, klättring och andra sporter som söker plats att vara på. Omklädningsrum och andra funktioner skulle ta plats i inställda containrar och mindre rum för skapande och strukturer för läkare skulle byggas upp inom volymen.

Även om innehållet inte är helt och hållet samma så följer det nuvarande projektet vår grundidé med en flexibel yta och funktioner i containrar. Grattis Malmö helt enkelt till en ny spännande plats för kultur och sport!

Team: Haydar Alward, Mikeal Pettersson, Stefan Johansson

Isblocket fasad

Isblocket är ett kontorshus i Malmös nya stadsdel Hyllie. Namnet kommer från vår gestaltningsidé att täcka hela fasaden med ett abstrakt mönster av is, för att på så sätt begränsa mängden solinstrålning. En bit in i projektet blev en tilltänkt hyresgäst orolig över hur det skulle bli att ha en foliering som sitter i blickfånget. Plötsligt var hela grundidén med byggnaden på väg att kullkastas. Hur skulle vi göra för att både säkra solavskärmningen samtidigt som vi skapar fria utblickar – utan att behöva börja om med gestaltningen?

Vi satte samman ett team med olika kompetenser; glasfasader, energi,  visualisering och programmering för att testa ett digitalt verktyg där vi på ett enkelt sätt kunde styra mönstrets genomsläpplighet och utformning. Utmaningen var att skapa ett mönster som fortfarande fick fasaden att forma en helhet – ett ”isblock”, samtidigt som vi mötte de uppsatta kraven.

Verktyget gjorde det möjligt att testa flera versioner under väldigt kort tid. För att testa om vi hade tänkt rätt tog vi hjälp av Arkitektkopia och gjorde utskrifter på statisk folie som vi kunde sätta upp i vårt egna kontor. Slutsatsen var att de minsta prickarna kunde göras större – något vi inte hade vågat göra utan att testa fullt ut. Hyresgästen blev nöjd  och vi lärde oss mer om hur vi kan använda digitala verktyg i vår skissprocess för att skapa bättre arkitektur.

Du kan läsa mer om projektet på ArchDaily.

Team: Anders Eriksson, Magnus TellhedNiklas Sonestad, Olivier Gras

Bad Lab

En grundläggande drivkraft för utveckling är frustration. 

Genom vår frustration över att stångas med samma problem om och om igen eller att inte nå så långt som vi vill föds nya idéer på hur vi skulle kunna göra saker annorlunda. Så var även fallet med vår badrumslab.

 

Vi var mitt i projektering av ett bostadsprojekt och satt och svor över hur svårt det är att få till de allra minsta lägenheterna. Mycket yta går åt till badrummet i små bostäder – upp emot en sjättedel. Detta beror bl a på de tillgänglighetskrav som vi har i Sverige och som fyller en viktig funktion för att arkitektur ska vara till för alla.

Samtidigt krävs det anpassning av badrummen för att de ska kunna användas av en person i t ex rullstol. Många badrum är planerade för det som kallas normal tillgänglighet, men när de byggs utförs de med vad som kallas sänkt nivå.

Finns det nya möjligheter för arkitekturen om vi utnyttjar utrymmet mellan normal och den sänkt nivå?

 

Potentialen beror väldigt mycket på den övergripande formen. I vissa badrum är skillnaden stor mellan normal och sänkt nivå. Om det går att flytta funktioner från andra rum till badrummet – kan det finnas en dubbel vinst med stora badrum även i små lägenheter: den planerade tillgängligheten kan nyttjas för att få mer plats på annat håll i bostaden.

Det mest intressanta  med det här synsättet är att det bygger på en idé om föränderlighet i bostaden och en anpassningsbarhet som inte utesluter varandra.

To be continued…

Team: Anna Thorell, Sofia Carlberg, Edvin Bylander

Dark Light Poetry

Foto: Georgios Polychronidis
Foto: Georgios Polychronidis

Det mänskliga ögat är fantastiskt. En månljus natt finner du din väg med bara en tiondels lux. Men du kan ändå se i solens starka ljus som är 100 000 lux. Där ljuset är i balans och inte bländar ser vi varandra.

Växter, djur och människor är beroende av den cykliska rytmen av ljus och mörker för upprätthålla livsnödvändiga funktioner som reproduktion, näringsupptag, och sömn. När det aldrig är mörkt rubbas vår naturliga dygnsrytm och vi blir sjuka.

Fotograf: Georgios Polychronidis
Fotograf: Georgios Polychronidis

Ny teknik och stora investeringar har gett oss energisnåla ljuskällor, men vi belyser mer än någonsin. Många människor i urbana miljöer ser aldrig stjärnhimlen. Men den mest hållbara lampan är den som aldrig behövde tillverkas.

Det kallas the Rebound Effect – Rekyleffekten – när de förväntade vinsterna med teknikutveckling i syfte att effektivisera resursanvändning, blir mindre eller helt uteblir, för att vi ändrar vårt beteende.

Fotograf: Georgios Polychronidis
Fotograf: Georgios Polychronidis

Är en hållbar livsstil bara en plikt och en begränsning av vår frihet? Eller finns det en livskvalitet, en estetik i att avstå, att reducera, att hinna med, räcka till? I att skapa plats för reflektion, eftertanke och möten.

Fotograf: Georgios Polychronidis

Det du kastat bort blir en skatt för någon annan.
Du finner din väg i månens svaga ljus.
Du hör ljuden i tystnaden.
Du väljer att avstå.
Hållbarhet finns i begränsningen.
Hur lite är nog?

Fotograf: Georgios Polychronidis

Dark Light Poetry genomfördes den 4-5 november 2016 på Öveds Kloster utanför Sjöbo. Under två dagar uppfördes en rad ljusinstallationer och performance. Projektet genomfördes tillsammans med föreningen Sydljus. För installationerna stod: Viveca Rosencrantz, Johanna Hernaeus, Lisa Olsson, Bertil Göransson, Joanna Thede, Carin Pleininger, Solveig Lindgren Inderbitzin, Ulla Ridderberg, Ingvar Eriksson, Douglas Hillgrund, Åse Persson och Dodo Parikas.

Team: Viveca Rosencrantz, Edvin Bylander, Sydljus 

Plåtviktning – steg 2

För ett tag sedan berättade vi om vårt plåtvikningsprojekt som vi gjort tillsammans med Plåtexpressen. För att ta det till nästa steg kontaktade vi för ett tag sedan PLÅT16 som är plåtindustrins årliga konferens riktad till arkitekter för att prata om just.. plåt. Vi berättade om vårt projekt och att vi skulle vilja göra ett större test vilket resulterade i att de bjöd in oss till att göra en installation till deras utställning. Nu hade vi knappt 6 veckor på oss att inte bara formge en installation men även komma på hur vi skulle modellera och tillverka den. I full skala.

Det vi lärt oss av tidigare arbete var: testa först och tänk sen. Så det första vi gjorde var att återigen ta oss till verkstan och göra ett större prov. Den här gången gick vi från ett prov på 1 m till ett prov på 3 m.

Detta gav oss möjligheten att mäta och utvärdera resultatet och jämföra med en digital simulering men framförallt att får en bättre förståelse för hur vilka visuella och estetiska effekter som är mest intressanta för oss att jobba vidare med. Resultatet kan ni se på konferensen PLÅT16 i Göteborg i Mars.

Team: Behrooz Taleb, Edvin Bylander, Elise Lindahl, Petra Jenning

”Allt som går att vika i papper går att bocka i plåt”

Sedan en tid tillbaka har vi intresserat oss för hur material kan skapa form utifrån sina egna egenskaper. Vi började med att titta på ett fenomen som uppstår när man viker ett papper längs en krökt kurva. Papprets form följer då kurvans krökning och med ganska enkla medel uppstår en komplex form som väldig fin. Detta är en teknik som används av många konstnärer och formgivare genom åren bl a Irene Schawinsky (1903-1990).

Hur skulle vi kunna göra detta i ett annat material som är lite mer hållbart än papper? Ganska snabbt kom vi fram till en hypotes att plåt skulle vara det bästa materialet. Gaska nyligen hade Plåtexpressen i Malmö hjälpt oss att genomföra plåtarbetena i MAX IV på ett finurligt sätt – så vi kontaktade Joakim Lundkvist och Vedat Basic där för att se vad vi kunde göra.

De kliade sig lite i huvudet men konstaterade att allt som går att vika i papper går att bocka i plåt – och så  bad de oss återkomma med några mallar som vi kunde testa i lite större skala. Sagt och gjort. Vi körde ut några tester i lasern på jobbet och åkte över. Efter lite riggande i verkstan satte Vedat och Joachim igång och bocka. Plåten gav inte med sig längs hela vecket som vanligt – istället uppstod en sorts dubbelriktade spänningar som gjorde att plåten jobbade emot sig själv. Men plåtslagarnas nypor och kunnande var starkare och när de väl förstått hur plåten uppförde sig lyckades de bocka två paneler.

Resultatet var över all förväntan. Plåtens egenskaper med knivskarpa veck och formstabilitet ger ett starkt arkitektoniskt uttryck. Det som är spännande är att vi inte på förhand kunde veta hur slutformen skulle bli – den är ett resultat av kurvan vi ritat och hur mycket panelen pressats ihop. Det är nästa utmaning – att se hur vi kan modellera och förutse hur panelerna skulle kunna användas i ett riktigt projekt.

TEAM: Edvin Bylander, Elise Lindahl, Petra Jenning